– kan stå säljaren dyrt
Detta case publicerades ursprungligen i IncoNews 2016. Samtliga IncoNews publicerade innan 2020 refererar till Incoterms® 2010.
Gemensamt för i stort sett alla leveranser är att förpackning kommer in i bilden. I regelverket Incoterms kommer frågan om förpackning ganska undanskymt efter regler om riskövergång och kostnadsfördelning. Däremot finns i avsnittet “Inledning” en förklaring av vad förpackning i Incoterms innebär. Det omfattar dels den förpackning som krävs enligt köpavtalet (t.ex. kon- sumentförpackning), dels den, oftast yttre, som fordras för transporten. I det följande behandlas förpackning som fordras för transporten.
Låt oss omedelbart slå fast att säljaren har ansvaret och bär kostnaderna för förpackning, förutsatt att inte annat avtalats. Förpackningen ska vara på ett sätt som är lämpligt för transporten. Denna skyldighet är likalydande i alla 11 leveransvillkor. Det kan vara överraskande att även EXW har kravet om förpackning på sätt som är lämpligt för transporten. Uppfattningen att köparen bara kommer och hämtar från hyllan stämmer alltså inte.
Den vanligaste tvistefrågan gällande förpackning handlar om att säljaren vill ha extra betalt för förpackning, vilket inte är möjligt om detta inte avtalats mellan parterna. Förpackning med eget värde, som pallar, har behandlats i Inconews 2013:02.
Förpackning ska alltså vara lämplig för transporten. Det innebär att emballaget ska skydda varorna från utifrån kommande händelser, som tryck, stötar och kanske även vatten.
En allvarlig aspekt av förpackningsskyldigheten är otillräcklig förpackning. Otillräcklig förpackning kan vara ett skäl till att riskövergången inte blir fullständig. En skaderisk som ligger latent på grund av brister i förpackningen övergår inte till köparen. Detta blir aktuellt i EXW samt i F- och C-termer.
En av de vanligaste godsskadorna är bräckage, som innebär att godset skadas, med eller utan skador på emballaget. Det klassiska exemplet av det sistnämnda är en oskadad kartong som när man skakar den låter som av krossat glas.
Något av ett specialfall är när transportförpackningen inte varit tillräcklig för att skydda inneliggande konsumentförpackning. Trots att själva varan inte är skadad så anser köparen ofta att totalskada föreligger. Har säljaren konsumentförpackade varor på pall bör denne alltså kontrollera om vanlig plastning är tillräckligt skydd under transporten.
Vid bräckage blir såväl transportör som försäkringsbolag mycket aktiva i att visa på undantag från ersättning på grund av otillräcklig förpackning. Järnvägen är allra värst, med stenhårda krav på tålighet vid rangering, där gods utsätts för häftiga krafter.
Om nu köparen och dennes försäkringsbolag anser att säljaren hade ansvaret, genom en kvardröjande risk för otillräcklig förpackning, kan säljaren få problem att få ersättning från egen försäkring, eftersom skadan inträffat efter avlämnadet.