IncoNews

När Incoterms sätts ur spel – gäller det att hålla huvudet kallt

Detta case publicerades ursprungligen i IncoNews 2016. Samtliga IncoNews publicerade innan 2020 refererar till Incoterms® 2010.

Incoterms är leveransvillkor, som reglerar de inbördes skyldigheterna mellan säljare och köpare i ett affärsavtal. Ändå används Incoterms av andra än säljare och köpare. Tullen har Incoterms som grund för import- och exportvärde, samma gäller utrikeshandelsstatistiken. De verkliga problemen uppstår dock när transportören kommer in i bilden och antingen nonchalerar Incoterms eller använder dem på fel sätt.

Nordiskt Speditörförbunds Allmänna Bestämmelser, NSAB, har precis kommit ut i ny version – NSAB 2015. De gäller från den 1 januari 2016. I likhet med tidigare version är man mycket klar över att speditören får vända sig till uppdragsgivaren oavsett vad säljare och köpare kommit överens om. Alltså kan säljaren, om denne beställt transporten, inte hänvisa till att Incoterms i avtalet med köparen ska gälla gentemot transportören.

Ibland kan till och med transportörens blanketter för transportuppdrag vara roten till oreda i leveransvillkoren. När säljaren vid FCA (Fritt fraktföraren) på köparens bekostnad beställer transporten under eget kundnummer ligger det nära tillhands att speditören anger CPT (Fraktfritt) i blanketten, eftersom det bättre återspeglar kostnadsfördelningen ur transportörens synvinkel.

De mest vidlyftiga kostnadsanspråken utan hänsyn till Incoterms är dock det finstilta avsnitten i konossementet. Genom att utpeka den diffusa personen “The Merchant” som betalningsansvarig, kan rederiet kräva betalning av alla som innefattas i begreppet. Här inryms såväl mottagare som avsändare, samt alla andra som kan ha ett intresse i godset.

När det kommer krav på kostnader som enligt det valda Incoterms-villkoret ska belasta den andra parten gäller det att tänka efter och inte genast brusa upp.

Det första är att försöka få speditören att vända sig till den andra parten med kravet. Ofta befinner man sig dock i en situation där betalning är ett villkor för utlämnade av varor. Då får man förlita sig på möjligheten att kräva beloppet av den andra parten, s.k. regress.

Det är inte ovanligt att upprördheten över oväntade kostnader beror på missförstånd av innebörden i ett Incoterms-villkor när det gäller kostnadsfördelningen. Utan tvekan är det Cvillkoren som ställer till med flest missförstånd. Skälet är att villkoren, till skillnad från övriga villkor, har två kritiska punkter. Den ena är riskövergången vid avlämnandet, den andra är säljarens ansvar för transport- och i vissa fall försäkringsavtal fram till den angivna destinationen.

Säljarens skyldighet att teckna transportavtal uppfattas som ett heltäckande ansvar för alla kost- nader under transporten. Dock kan mycket hända under en transport. Enligt uppgift uppfyller cirka 44 procent av transportetiketter på lastbärare inte kraven på läsbarhet. Att detta innebär sändningar till fel destination är uppenbart. De extrakostnader som därvid uppkommer drabbar köparen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *